Kategori: You Are My Everything
Datum:

Kapitel 25 - Cozy Cafe

Jag väcktes ur mina tankar när Niall tog min macka och jag tittade förvirrat upp på Niall. Han la den ner på bordet och vände sig sedan mot mig. Det var när han var kanske tre centimeter ifrån mig som jag fattade att han skulle kyssa mig. När hans läppar var placerade mot mina började han kyssa mig och jag besvarade kyssen.  

 
 
Solen sken in igenom fönstret och rakt på mig. Det var nog andledningen till varför jag vaknade.
Då kom jag ihåg, Niall är inte hemma. Jagvände mig om och fick se en tom säng, utan någon Niall i. Jag kände mig inte för att ligga kvar i sängen, det är inget mysigt utan Niall. Jag ställde mig upp och vandrade ut till köket där jag fann en lapp.
"Hej sweetie. När du läser det här så kommer jag antagligen vara och spela in. Frukost står på bordet, jag gjorde det extra varmt för att det skulle hålla och satte folie över, så hoppas på att det fortfarande är varmt. Hoppas det är gott
Från din Niall " 
Jag läste om 'från din Niall' min Niall. Jag la ner lappen i fickan, eftersom jag såklart ville spara den och gick sedan tillbordet en bit bort. Jag slet av folien och fick syn på kaffe, ägg, rostat bröd, bacon och te. Det såg verkligen jätte gott ut. Jag kunde inte låta bli att le lite. Niall hade gjort det här åt mig. Jag tog hela brickan och satte mig i soffan. Jag började äta direkt och gjorde mig sedan i ordning för dagen, som nu verkade tråkig.
 
*
 
Ett sms trillade in i min mobil när How I Met Your Mother började. Jag. Hoppades att det skulle vara Niall, och att det stod att han skulle komma hem snart. Jag fiskade upp mobilen och såg att det tyvärr inte var från Niall, utan Danielle. Jag tittade på meddelandet. "Hej, kan du komma ikväll sen?" Även fast det inte var Niall är jag glad att smset kom. Å"Vad då?" Knappade jag in och skickade sedan. "Tjejkväll med Perrie, mig och tyvärr Eleanor" Tjej kväll? Låter ju jätte roligt. "Vart?" "Hos mig klockan 19, kommer du?" "Absolut, ses där!" Jag fick äran att avsluta vår konversation och blickade sedan ut över klockan. Det var ganska mycket tid kvar till 19, men än sen. Jag passade då på att duscha, en lång stund. Jag tänkte väldigt mycket. Kommer Niall att vara borta någon mer sen? Varför är Niall fortfarande sur på Olly? Hur kommer det gå på tjejkvällen när Eleanor är där? Och varför var Olly så skum på pool partyt? I alla tankar dök plötsligt en speciell tanke upp. Kent. Tänk om han verkligen hittar mig? Om han gör mot Niall som i min dröm? Jag rös till av bara tanken. Det kommer aldrig hända, Nella, sluta tänka så. 
Jag började tänka tillbaka på hur det var då, hur mycket jag grät varje dag. Hur jag varenda liten sekund blev behandlad som inget. Som smuts, eller rättare sagt luft. Tänk om jag någonsin får gå tillbaka till det? Tänk om Niall är som Kent! 
Jag beslutade mig för att kliva ur duschen, då alla tankar om att Niall kanske var som Kent blivit starkare. Det är inte, kan jnte och ska inte vara eller är sant. Absolut inte.
Jag satte på mig något fint och tittade mig sedan i spegeln. Det ser lite konstigt ut på mig, men jag tänker inte byta om igen. Jag gick och borstade tänderna. Frukosten som Niall hade gjort hade varit jätte god. Speciellt rostade bröden. Jag bestämde mig för att gå ut på en promenad. 
Jag satte på mig mina skor, tog på min jacka och gick ut. Fåglarna kvittrade redan, även fast det bara var första mars. Våren verkar vara tidig i år.
 Jag tog försökte koncentrera mig på fåglarna, men allt ljud gjorde det svårt och nästan omöjligt. Mina ögon hamnade på ett cafe tvärt över gatan. Det såg så himla mysigt ut, en liten ute plats. Ska jag sätta mig ner? Den stora, goda frukosten som Niall hade gjort var verkligen toppen, och exakt som jag ville ha den. Men jag kännde fortfarande ett sug i magen efter någon bulle.
Så fick det bli...
Jag gick rakt över gatan och fortsatte in på det mysiga fiket.  Jag ställde mig i kön, två personer framför mig som var i samma sällskap. Jag lät min blick svepa över menyn och jag hann uppfatta att en bulle kostade 15 och en kaffe 20. Jag började rota efter min plånbok när personerna framför tog sin bricka. Dom började gå försiktigt, med 2 milshakes balanserade på brickan och jag gick direkt fram och beställde.
 
Lite senare bar jag ut brickan med kaffen och bullen på. Jag satte mig vid ett ledigt bort ute och började äta långsamt. Solen sken och hamnade irriterande nog precis på mig, vilket gjorde så att jag måste kisa. Det var inte så många folk på det här fiket, inte eller på gatan. Det var nog mest tanter och så. De andra är nog på jobbet... Plötsligt kände jag hur någon la sina händer framför mina ögon "Gissa vem" hördes en pipig röst. Det lät som en kille, som försökte låta som en tjej. "Ehmm..." for det ur mig "Danielle" sa jag, även fast det absolut inte lät som henne. Händerna togs bort och en viss person drog ut stolen framför mig och satte sig. "Lät jag som Danielle?" Sa Olly och jag skakade direkt på huvudet. "Du lät som en kille som försökte låta som en tjej" Olly fnös till på skoj och blickade ut över kafet. "Jag lät dom Danielle" sa han säkert. Jag skrattade lite och skakade på huvudet medan min blick vandrade ner till kaffet. "Vad gör du uppe såhär tidigt förresten? Klockan är ju bara ett" Jag gav honom en menande blick "Jag trodde du var typen som sov till kvart i tre" "Nej, absolut inte kvart i tre. Jag vaknade och ja... gick en promenad" "Näää" sa han ironiskt, eftersom jag faktsikt satt här. Jag svarade inte, utan bara log och tittade återigen ner i kaffet, rörde runt medan jag bekvämt hade armbågen på bordet som balanserade mitt huvud. "Du tog också en promenad" sa jag och fick det att låta som en fråga. Han svarade inte och jag tog för givet att han nickade. "Vart har du Niall då?" Jag tittade upp på honom "Då frågar alltid det" Han ryckte på axlarna "Man vill ju veta när man ska ta chansen utan att någon står och glor som en åsna" Jag skrattade till "En åsna? Vad sa du?" "Näää..." Mumlade han. "Vart är han?" Sa Olly med en högre ton. "Spelar in" svarade jag och åt lite. "Han spelar inte in här va, han är väll inte här?" "Varför skulle han? Det är ett cafe, Olly om du inte har märkt det" Olly skrattade och tittade ner på min tallrik. Hans ögon blev en aning större när han såg bullen. Jag log åt synen. "Du får ta om du vill" skrattade jag. "Eahmmm... Jag vet inte, d... om du insesterar!" Jag skrattade när han nästan kastade sig mot bullen och åt den glupskt. "Ajuste..." Han svalde innan han började prata. "Skulle vi kunna göra något imorgon? På Lördag alltså? " Jag tänkte börja svara okej, men hindrade mig. Niall kommer att ta det fel. Men det är ju likadant för mig och Danielle? Om Danielle var en kille skulle han ha blivit lika avundsjuk? Jag vet vad Danielle skulle heta om han var en kille, Daniel. Eller vänta, om Danielle var en kille skulle ju vi inte känna varandra. Hon är Liams flickvän. Jag avbröt i tankarna. "Ehh? Ja eller nej?" Jag förstod att jag hade suttit helt stilla och bara tänkt. "Oj, förlåt jag ehm... Mrn ja det kan vi" han log mot mig. 
 
 
Danielle tog upp en stor slev och tog nästan hela smeten på den och satte den framför mitt ansikte. "Vad tycker du det här ser ut som, Nella?" sa hon och jag skrattade, detsamma med Perrie. "Det vill jag tyvärr inte säga, men jag kan säga att det inte ser ut dom kladdkaka" Danielle log och tänkte ta tillbaka den, men den åkte ner på golvet. "Oj..." sa hon. Det såg ut som en enda stor klump av brun smet. "Euu! Vad äckligt det ser ut! Soppa upp det Danielle" skrattade Perrie. "Nej! Aldrig" sa hon och packade undan. "Perrie..." sa jag och försökte hålla skrattet tillbaka från vad jag just skulle säga. ".. du sa ju att du skulle äta upp allt..." jag gjorde en gest mot golvet "...varsågod" Danielle la handen för munnen och försökte dölja sitt skratt. "Okej" sa Perrie, med världens självklaraste röst och ställde sig ner på knäna. Hon böjde ner ansiktet nära smeten. Men gick upp direkt. "Nej, aldrig!" 
"Vi får välja mellan två val, slicka upp det, eller städa upp det." snappade jag. "Städa" sa Danielle och Perrie på en gång. Vi hämtade städ materal och städade upp. 
"Just det, du bor med Niall, va, Nella?" sa Perrie och tittade upp på mig från städandet.
"Ja" sa jag och försökte få upp smeten på en tallrik, för att sedan kasta den. 
"Är det roligt då?" sa hon. När jag fårr upp smeten började hon borsta undan det som var kvar. 
"Ja, absolut. Bor du hos Zayn?" 
"Ehm.. Nej" hon skakade på huvudet för att understryka orden. "Bor du hos Liam?" jag vände huvudet mot Danielle för att inte stänga henne utanför. "Nej, men det blir nästan så. Han är alltid här" Jag log och bildade ett hjärta med händerna. "Real love" Danielle skrattade och hjälpte Perrie sopa undan. 
"Är vi klara nu eller?" sa Danielle. "Ser det ut så?" skrattade Perrie och pekade på det biten som var klar. "Aaa" sa Danielle och gick sedan ut med bestämmda steg. Jag och Perrie gav varandra en blick, innan vi gick ut efter henne. Hon satt i soffan och tittade på oss med ett leende. "Ska vi köra Sanning eller konka?" Jag och Perrie gav varandra en blick igen, innan vi nickade. "Alright" sa Perrie. "Braaa! Då frågar jag dig Perrie" Hon och jag satte oss ner på varsin sida om Danielle. "Sanning eller konka?" 
"Ehh...Sanning" Danielle log "Vem ljög du senast mot och isåfall vad?" 
Perrie log lite "Faktiskt..."
"Vad!?" sa jag nyfiket. "...jag sa till Zayn ´ja, Zayn, det blir perfekt med den gröna jackan till dom där byxorna´..." Danielle och jag gav ifrån oss ett skratt. "Vilka byxor var det?" "Dom knallgula" Alla tre började skratta mer. "Killar alltså..." Danielle skrattade till igen. "... ingen känsla för mode" Jag nickade instämmande. "Min tur... Nella sanning eller konka?" Jag funderade lite innan jag svarade "Sanning" "Okej... då ska vi se..." Perrie klappade ihop händerna. "Ehmm...." det verkade som hon tvekade mellan två frågor "Danielle, du får välja, kärlek eller mode?" "ee... kärlek" "Okej, Nella, du och Niall... vad gillar du mest med honom?" den svåraste frågan jag någonsin fått. "Hmm..." jag funderade ganska länge, men insåg sedan att det nästan var omöjligt "...det var en svår fråga. Finns så himmla många saker..." Danielle och Perrie nickade exakt samtidigt, med samma blick. Vilket fick mig att skratta till. "Men... hans hår, eller...nej ögonen, elle..." "Du sa hans hår först, så då blir det det!" 
Jag himlade men ögonen. Men det var faktiskt ett väldigt svårt val. Jag älskar allt om honom.

REAL LOVE! Vad tycker ni om kapitlet och den nya novellbloggen? Designen?
Kommentera! :)

//Hilda
 
 

Kommentarer
Namn: Maja

Älskar den meeeeeeer!!

Svar: Tack så mycket! :) //Hilda
Hilda Nellie

Datum: 28 Maj 2013 Tid: 21:58
Namn: Mikan

snygg design mycket finare än min. bra kapitel.fin när det var å mycket blått.. men vad kostade den?(ni vet väll att det fins på google desinger gratis som är skit fina)

Svar: Inte så super mycket, men i alla fall så valde vi inget gratis tema för vi förstår oss inte på sånt så mycket och gillar inte att ladda ner sånt. Tack! :)//Hilda
Hilda Nellie

Datum: 29 Maj 2013 Tid: 19:32
Blogg: http://edlit.blogg.se

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback