"Jag tar med dig ut imorgon" sa han sedan och återvände till spegeln för att fixa mer med hans frisyr. "Spelar ingen roll om du vill eller inte" Jag suckade "Du är så desperat, jag vill inte vara med dig!" utbrast jag upprivet. Louis gav mig en fejkad ledsen blick "Okej, då sticker väl jag då!" Han började gå mot dörren, men stannade sedan och gav mig ett leende, jag skrattade "Du är en dålig skådespelare, Boo bear" Louis stannade upp "Hur visste du att jag kallas det?" undrade han medan han gick mot mig "Eleanor sa det" berättade jag och drog armarna runt honom när han kommit tillräckligt nära "Det låter sött" Han log, och rodnade lätt "Matti låter sött" Jag log och kysste honom. "Får man mat i den här bussen, eller?" undrade jag när jag märkte hur hungrig jag faktiskt var. Louis skrattade "Jag tror den serveras nu, kom" 

 

 

"Jag går och köper glass" Killarna verkade nästan inte märka mig, även om jag nästan skrek ur orden "Hallå?" Ingen reaktion, jag ställde mig bredvid teven och viftade lite med händerna, verkligen ingen märkte ens mig. Jag suckade och gick mot dörren som ledde ut i det vackra vädret "Mathilda, vart ska du?!" Jag suckade ännu en gång och gav Louis en menande blick "Glass" Han hoppade upp ur soffan och gick mot mig "Jag följer med" Utan att jag hade bekräftat att det var okej eller liknande pressade han ut mig genom dörren och tog tag i min hand och började gå rakt fram, jag harklade mig lite "Louis, glassbaren är till vänster"  Snabbt ändrade han riktning till vänster, och fnös lite "Ja, jag...tänkte gå dit bara skojade lite med dig" Jag himlade med ögonen med ett skratt "Mm, visst" Louis gav mig en menande blick "Tror du mig inte?" Jag skakade på huvudet "Inte alls" "Inte?" ekade Louis med en ljusare ton "Nej" "Inte?" Jag skakade på huvudet "Inte?" Han tog tag runt mina ben och slängde ganska försiktigt upp mig på ryggen "Nu ska du få igen för att du inte tror på mig" "Sätt ner mig!" tjöt jag med ett skratt, och försökte få det att låta så allvarligt som möjligt. Men skrattet bara bubblade i magen och var tvungen att få komma ut. "Ledsen, babe, men det här måste göras" Han fick ner mig i sin famn och för en sekund trodde jag att han skulle sätta ner mig, men eftersom det är Louis gjorde han ju såklart inte det, utan bara doppade ner mitt hår i något som verkade som vatten. Jag hade ingen kraft att försöka ta mig upp, dels för jag skrattade så mycket, och dels för att det är han. Killen som gör så att jag blir svag i hela kroppen. När han drog ut min mobil ur fickan blev jag nästan lite orolig, varför gjorde han så? Jag fick svaret på frågan till hundra procent när Louis la ner mig i fontänen. Jag drog efter andan och tittade surt mot Louis, medan han höll på att nästan dö av skratt. Jag kunde verkligen inget annat än att skratta med. Han hade både hans och min mobil i handen, och det var då jag fick en idé "Louis, hjälp mig upp" Han fick pausa i skratt attackerna, eller försöka, men det gick inte så bra eftersom han småskrattade fortfarande och tog tag i min hand "Nej, du behöver både händerna" Precis som planerat la han ifrån sig mobilerna, och när han tog tag i min hand drog jag ner honom i fontänen bredvid mig, vilket jag började skratta något enormt åt. Louis började direkt skratta, till skillnad från vad jag gjorde, och böjde sig in och började kyssa mig. Mitt i kyssen avbröt jag och skvette vatten i hans ansikte. Han bara skrattade lite och skvätte tillbaks, vilket gjorde att jag skvätte ännu en gång på honom. Han gav mig en spelad sur min och skvätte sedan lite tillbaks. Jag ställde mig upp, och när han tittade frågandes upp på mig, så sparkade jag vatten i hans ansikte. Han verkade först inte vara medveten om vad som hänt, men förstod sedan och började jaga mig. Medan jag skrek så skrattade han, och jag kände hans grepp runt min midja som drog mig tillbaka i hans famn "Fångade dig, mitt pris?" Han verkade ta för givet att 'priset' var en kyss, för han lutade sig in och kysste mig. 

 

---

Kapitel 14, dårå! VAD tycker ni?! :)

//Hilda