Kategori: Forever And Always
Datum:
Kapitel 21 - New Way Home
Jag satt i bilen med en hård blick på vägen, och försökte koncentrera mig på allt annat än den illamående känslan som spreds i min mage. Jag andades kontrollerat ut och in långsamt och försökte att tänka på något annat. Jag tog lidandes tag i bildörren, redo att kasta huvudet ut om jag nu skulle börja spy. Ja, så illa mådde jag.
Jag drog, desperat efter luft, ner bilrutan och började andas tungt. Det hjälpte däremot inte då luften var fylld av avgaser och jag mådde genast mer illa. Jag drog upp rutan, och såg samtidigt som min blick var placerad utanför fönstret, att ljuset precis växlades till rött när Niall körde över "Du körde mot rött" Påstod jag surt, även fast det inte räknades som att göra det om man redan passerat som Niall gjort "Nej, babe, det gjorde jag inte"
Berättade han lugnt, och jag tittade på honom. På något konstigt sätt blev jag arg att han sa emot mig,
medan han inte verkade spendera något tid alls åt att tänka på det "Jo, det gjorde du" Niall kastade en snabb blick på mig för att sedan titta tillbaka på vägen "Nej, babe, jag är ganska säker på att jag inte gjorde det"
Jag skrattade, en aning förolämpat, utan något anledning "Jo...det gjorde du" Han skakade långsamt på huvudet "Nej, nej gjorde jag inte" "Jo" "Nej" Jag kände hur mitt tålamod sjönk "JAG SA JO, FÖR DET GJORDE DU!" Mitt onödiga beteende smittade genast av sig "NEJ, JAG KÖR BILEN, JAG SÅG VAD JAG SÅG!" Skrek han tillbaka "MEN HUR KOMMER DET SIG DÅ ATT JAG SÅG DET?!" Den höga volymen i den lilla bilen gjorde mig stressad "DU SÅG VÄL FEL!" Tjöt han irriterat tillbaks. Jag fnös "Ja, visst, det är du som är en usel bilförare" Mumlade jag tyst, men tillräckligt högt för att han skulle höra. Niall gav mig en arg syn innan hans blick åkte till vägen.
Jag kände plötsligt hur illamåendet försvann, och glatt tänkte jag precis säga förlåt till Niall, då det kändes som att hela magen vred sig om, och frukosten var på väg upp. "Babe, jag är säker att jag åkte när det var grönt-"
Längre hann han inte förrän jag avbröt honom "Stanna bilen" Utbrast jag snabbt. Tystnaden spred sig snabbt i bilen "Va?" Undrade Niall förvånat, som för att bekräfta att han hört rätt. "Stanna bilen" Upprepade jag.
Tystnaden la sig igen i bilen tills Niall ännu en gång avbröt den "Gumman, vi är mitt ute på motorvägen..." Skrattade han oförståendes. "Om det här är för att vi bråkade om det där, så visst, förlåt, jag körde mot rött, okej?" "Stanna....bilen" Andades jag surt ut medan jag gav honom en arg blick.
Oroligt låg hans blick i min ett tag "Nella, jag tror inte jag kan-" "Stanna den förbannade jävla bilen och stanna den nu" Niall tittade förvånat på mig åt mina ordval. Han började vrida på ratten och körde in i kanten av motor vägen. Jag satt kvar i bilen en stund "Nöjd? Jag fattar inte varför jag skulle-" Niall hann inte säga klart meningen förrän jag öppnade bildörren och kastade mig ut, och sprang mot diket och började kräkas. Jag hörde hur Niall öppnade sin bildörr, innan han sprang mot mig och drog upp allt mitt hår, då det inte skulle hamna något i det.
Han började stryka mig lugnandes på min rygg "Det är snart över" Berättade han i en lugnande ton, vilket han hade rätt i då det slutade några sekunder efter. Niall omfamnade mig i en ordentlig kram och strök mig på ryggen"Niall, jag mår inte bra" Viskade jag svagt mot hans axel "Det är lugnt, min prinsessa, du blev nog bara lite åksjuk" Jag nickade kort, innan han avbröt kramen för att möta min blick "Sitt här, säg bara till om du vill något" Berättade han och började sedan gå mot bilen. Jag lade mig ner på asfalten, brydde mig inte alls om kläderna som blev smutsiga, bara tittade upp på himlen och blev irriterad av den glada färgen den hade.
Jag blundade och andades tungt. Varför just nu? Och varför över huvudtaget? Jag drog en suck medan jag satte mig upp och tittade bakom mig, där Niall hade öppnat bakluckan i bilen "Här, sweetie"
Niall tog ett stadigt tag med ena handen runt min midja, och placerade sedan min andra hand runt hans axlar och hjälpte mig mot bakluckan, som om jag brutit både mina ben. Jag fattade först inte varför han tog med mig till bakluckan, men sedan såg jag. Han hade byggt massa filtar och kuddar, och allt möjligt mjukt i bakluckan, och hjälpte mig nu in där medan han la ner mig försiktigt ner där. Niall log kort mot mig, medlidandes innan han försiktigt stängde bakluckan. Efter ett tag satte han sig i förarsätet, och tittade bakåt på mig med ett leende.
Han sträckte ut handen mot mig, och tog tag i den "Klarar du resan hem?" Jag nickade och gav honom ett leende, och han log större innan han startade bilen igen.
"Ehm..." Mumlade jag förvånat ut när Niall åkte förbi vårt hem "Niall, du missade vårt hem, du åkte liksom förbi det" Skrattade jag oförståendes, men Niall sa inget, och vände inte bilen om och körde tillbaka, bara log hemlighetsfullt "Du menar vårt gamla hem?" Ännu en gång skickade jag en oförståendes blick till honom "Gamla? Har vi ett nytt?" Han sa ännu en gång inget, men jag såg hur han nickade en aning "Va?! Varför har du inte sagt något? Vart är det? Hur ser det ut?" Utbrast jag förvånat och satte mig upp bland filtarna. Det var som att illamåendet hade försvunnit helt. Niall skrattade "Lugn, Nella, vi är snart framme, jag tänkte överraska dig" Jag log och kravlade igenom bakluckan så jag hamnade i baksätet och satte mig där "Niall, varför?" Han log "Jag tänkte att vi behöver lite större än det där lilla, nu när vi är gifta och kanske ska utöka våran familj i framtiden" Niall log mot mig i backspegeln och jag rodnade och blickade ner i mitt knä. Jag tittade upp från mitt knä och tittade mig omkring i kvartet vi åkte in i. "Här" Han åkte in på en uppfart och stängde av bilen innan han klev ur den. Jag klev också ur den och tittade på det lyxiga huset "Wow" Fick jag ur mig och Niall skrattade kort för att sedan ta ut våra väskor ur bilen. "Ser det bra ut?" Jag skakade på huvudet "Det ser fantastiskt ut" Mumlade jag medan jag gick mot det. Niall gick in först och ställde väskorna på golvet medan min blick vandrade runt i det stora vardagsrummet. Det fanns liksom inte någon hall, man kom direkt in i vardagsrummet. Jag gick och tittade runt och hittade direkt alla dörrar. "Här är vårt rum" Niall öppnade dörren och jag tittade in. En stor säng var placerad i mitten av rummet och skynket hängde runt om, som man kunde stänga och öppna. Jag log och vände mig om mot Niall "Där är badrummet" Han vände sig om mot dörren mitt emot och öppnade. Det var verkligen stort. "Vad är det här för rum?" Mumlade jag nyfiket där en dörr stod på glänt och jag gick in och tittade. Det fanns inga möbler där ännu, bara en soffa och hela rummet var inte ens målat "Det är till vårt framtida barn, tills dess får vi använda det som ett rum där man kopplar av" Jag nickade kort, och kunde inte hjälpa rodnaden som dök upp på mina kinder. Han la armarna runt min midja och jag log, med tanken på att snart, någon gång i framtiden, kommer det finnas ett barn i det här rummet.
Sååå.....vaaaad tycker ni?! :D
Varför tror ni hon mådde illa...? ;)
//Hilda
Kommentera för mer!!
Kommentarer
Namn: Johanna
Aaa va bra!!! Ni är sjukt talangfulla!<3
Svar:
Hilda Nellie
Namn: tjej
Pregnant, hon e gravid kanske? :))
Svar:
Hilda Nellie
Namn: Tilda
Skiit bra! Tror att hon är med barn:)
Svar:
Hilda Nellie
Namn: Felicia
Hon är gravid, dom han inte långt in i framtiden :)
Svar:
Hilda Nellie
Namn: Alice
Älskar den, LÄNGTAR efter nästa! Aw hon är gravid! :`)
Svar:
Hilda Nellie
Namn: Anonym
OMG NÄR KOMMER NÄSTA?
Svar:
Hilda Nellie
Namn: Bella
Jättebra :)
Svar:
Hilda Nellie
Another Love
Tied Love
One Shots
