Smärtan hade avtagit och nu kände jag mig mer sur än vad det gjorde ont. Niall stapplad in med te i handen, precis som jag sagt åt honom att han skulle ge mig. Sidan som inte var sur tyckte det var dåligt att han som hade kryckor, skulle servera mig, som egentligen inte hade så ont längre, medan den sura delen av mig inte brydde sig, och just nu var hela jag fylld av den sura sidan. "Här, babe, men akta, det är varmt" Han släppte ena handen från kryckan  för att räcka mig koppen, och jag tog emot den utan ett tack. Niall räckte över hans vänstra krycka till sin högra hand för att sedan försiktigt sätta sig ner i stolen i rummet, och justerade sig efter stolens form.

Så fort jag tagit en klunk av tet, så kände jag direkt att den var lite svag. Jag morrade till och tittade surt upp på Niall, som hade slutit ögonen för att försöka sova. "Niall!" Morrade jag, vilket gjorde så att hans ögon snabbt blev vidöppna och han tittade på mig "Ja, sötnos?" Jag räckte honom koppen "Den är inte stark nog." Sa jag enkelt, och Niall förstod direkt att han skulle göra en ny, och nästintill kämpade sig upp från stolen och tog tet innan han stapplade ut från rummet. Jag vred mig i sängen, leendes, och kunde inte låta bli att känna mig som en prinsessa, som blev serverad av sin betjänt. I samma sekund försvann mitt leende. Betjänt? Verkligen, Nella? Han är din prins om något. Stackarn har brutit benet och du tvingar honom gå fram och tillbaka för att hämta mat, och filtar, saker du inte ens behöver. Jag kände mig förvånad när jag kände hur en tår hade uppenbarat sig på min kind. Jag satte mig upp i sängen. För en sekund kändes allt på något sätt meningslöst, det var som om allt som någonsin gjort mig ledsen kom tillbaka i mitt minne och jag bröt ihop. Jag vet inte vad som gjort mig så känslosam, men jag gillade det inte. "Här, min solstråle. Hoppas det är starkt nog nu, o-" Han avbröt sig när han såg att jag grät "Nella!" Utbrast han upprört och skyndade sig till sängen, trots kryckorna. Han satte sig försiktigt på sängkanten, släppte kryckorna och lät dom falla till golvet med en duns. Han kramade om mig hårt "Nella, vad är det?" Jag snyftade till "Det är så synd om dig, du har brutit benet och jag tvingar dig hämta te och allt, jag känner mig så sur, jag vet inte vad det är som händer med mig" snyftade jag in i hans tröja. Han verkade inte bry sig alls om att hans tröja blev helt blöt. "Nella, se inte på det så. Jag tar hand om dig, och du tar hand om mig. Du har gjort så mycket för mig, Nella, det här är som ett sätt att betala tillbaka" Jag avbröt kramen och tittade in i hans ögon "Vad har jag gjort för dig, Niall!? Absolut inget. Du har slagits med dom där killarna i Paris, och fick massa blåmärken, för att jag var dum nog att inte gå ifrån dom. Du har bråkat med den där idioten Brad för att han var obekväm mot mig, och nu har du brutit benet, för att jag tvingade dig gå ut och köpa någon jävla milkshake!" Niall drog snabbt in mig i en kram, och väntade tills jag lugnat ner mig en aning innan han började prata "Nella, våga inte säga något sådant igen. Du är orsaken till varför jag ler varje morgon när jag vaknar, du är det första jag tänker på på kvällen när jag somnar, och när jag vaknar på morgonen. Du är på mitt huvud dygnet runt. Inte på något jobbigt sätt, utan på ett väldigt trevligt sätt. Jag blir glad utav att tänka på dig. Du gör mig stark, Nella, jag gjorde allt det där i kärlekens namn, för att jag älskar dig, och jag är försiktigt om dom jag älskar, allra mest dig. Du betyder så mycket för mig, Nella. Du har gjort det mot mig, lycka, och kärlek. Det är två saker som är väldigt svårt att hitta, inget kan prissätta det för det är ovärderligt. Men du, gav mig det. Jag skulle ge dig hela världen, om jag kunde, Nella" Efter hans långa så kallade tal så pussade han mig lätt i hårbotten. Jag log och avbröt kramen för att ännu en gång titta in i hans vackra blåa ögon. "Verkligen?" "Ja, Nella, verkligen, verkligen, vetkligen. Så snälla sluta gråta och fortsätt att ha det där leendet på dina läppar, det är den vackraste saken du kan bära" Jag log större, och lutade mig in mot Niall. Han la armarna runt mig och tryckte mig hårt mot hans bröstkorg. Ljudet av hans hjärta som slog gjorde så att jag kände mig trygg, och han lutade sig tillbaka i sängen då han låg ner, och jag låg alldeles bredvid honom, med som sagt mitt huvud vilat mot hans bröst. "Jag älskar dig, Nella Mirabelle Horan" Jag log, åt hur hans - jag menar vårt - efternamn passade så bra in "Jag älskar dig med Niall James Horan" 

 

---

Så, kapitel 27, jag hann somna innan jag publicerade det...

Tack igen för kommentarerna på förra kapitlet, betyder mycket!! :)

Vad är era åsikter om kapitlet? :)