Paul stannade upp när någon började prata i telefonen "Ja, polisen" svarade han på någon fråga, innan han började gå fram och tillbaka igen. Jag suckade och vände blicken mot killarna, alla stirrade på Paul. Paul rabblade snabbt ut Mathildas nummer, och man hörde sedan en ljus röst i telefonen, däremot hörde man inte var den ljusa rösten sa. "Okej, tack" avslutade Paul samtalet, och la snabbt på "De ska spåra Mathildas mobil" 

 

"Jag går in i duschen"Jag blickade upp på Louis, och nickade kort, som en bekräftelse att jag hört. "Vad ska vi göra imorgon?" undrade jag och sträckte på mig i sängen "Jag vet inte, vi får se då" Han kröp över sängen, endast för att ge mig en enkel puss, och kröp sedan tillbaka och försvann in i badrummet. Jag log efter honom,  innan jag fortsatte att titta ner i mobilen, men avbröts av någon galning som sladdade med bilen utanför hotellet. Jag suckade, och tittade irriterat ut mot fönstret. Man kunde enda upp till den här våningen höra höga röster som ekade i området. Jag frös till is när jag hörde en välbekant röst, det var alltför likt min pappas röst. Stelt la jag långsamt ifrån mig mobilen, och ställde mig upp i sängen innan jag smög över mot fönstret. Jag försökte vara så ljudlös som möjligt, även om jag vet att de inte skulle höra mig under några omständigheter. Jag stack ut huvudet ur fönstret och blickade ner, och drog hastigt efter andan när jag såg tour bussen nere på gatan. Man kunde se att det var killarna som stod nere på gatan, och pappa. De stängde dörrarna till bussen, innan de började vandra upp på hotellet, och alla tittade sig omkring exakt som jag gjort. "Louis, kom!" ropade jag högt, innan jag började riva ut de få kläder vi hunnit packa ut "Va?!" ropade Louis tillbaks från badrummet "Skynda! Det är en nödsituation, jag packar ihop, vi måste springa..." berättade jag högt för honom, men det var mer som en sammanfattning till mig själv. Louis kom ut från badrummet med en handduk slarvigt knutet runt midjan "Va?" Jag suckade, och tittade på honom, men min blick åkte bara ner till hans mage. Han skrattade tyst "Babe? Mina ögon är här" Jag mötte hans blick "Eh, de....dom...eh..." Han skrattade, då han förstod att jag blev nervös av att han var halvnaken framför mig. Han försvann in i badrummet igen, och jag suckade, åt hur jag skämt ut mig. Slår vad m att jag rodnade också "Så, går det bättre nu?" Louis kom ut med en tröja och mjukisbyxor "Ja, ehm..." Jag försökte komma ihåg vilken kris det var, och jag var fortfarande lite nervös över att jag skämdes lite. "Killarna och pappa är här" lyckades jag få i mig mellan all nervositet. Louis ögon vidgades "Va?!" "Jag vet inte hur det hittade oss, men vi måste sticka" Han nickade snabbt, och började precis som jag riva i alla kläder och slänga ner dom i våra enkla ryggsäckar vi hade med oss. "Jag går och kollar vad dom gör" gav jag snabbt ifrån mig, jag tror inte han hörde, men jag sprang ändå ut igenom dörren, och rusade nerför trapporna. När jag kom ner till lobyn var jag jätte andfådd, och jag kikade försiktigt fram från väggen. Pappa såg bekymrad ut är han tittade på mannen i receptionen "Men jag är hennes pappa, jag måste komma in i rummet" "Hennes pappa bor i rummet med henne, jag kan inte tillåta er att komma in i rummet" Jag andades ut, lättad som bara den. Men däremot höll jag andan när jag såg hur Niall tittade rakt in i mina ögon. Vi stod bara och stirrade på varandra ett tag, innan jag insåg att det faktiskt var mig han stirrade på  

"Snälla, berätta inget" mimade jag till honom, han skakade hastigt på huvudet

"Nej då, men fly från hotellet" Jag nickade mot honom, och gav honom en tacksam blick, innan jag började springa uppför trapporna igen.

"Vart var du?!" utbrast Louis surt när jag kom innanför dörren "Jag..." Mer hann jag inte "Jaja, kom bara, jag packade klart, själv, men de har ingen brandstege, tack vare att hela hotellet består av bara glas, men vi måste ju komma ut" Jag suckade, och drog frustrerat en hand igenom mitt hår "Vi får smyga ut, kom" Innan jag hann ta tag i dörrhandtaget, så fick jag min ryggsäck slängd i min famn, och Louis pressade sig sedan igenom dörren. Jag suckade, och slängde snabbt upp den på ryggen innan jag följde efter honom.