Jag suckade, och vred mig om för att ta tag i min mobil. Jag kisade vid det starka ljuset mobilen orsakade. Tre timmar, utan sömn. Jag har legat här i tre timmar nu och försökt sova, utan något lyckat resultat. Bebisen verkade inte vilja låta mig sova ikväll. Jag la tillbaka mobilen och vände mig om för att få se Nialls blonda hår. Jag hörde diskreta snarkningar som tyst lämnade hans mun. Jag sträckte ut handen för att peta lite på honom "Niall" Han mumlade ut något som lät som locktång, och jag fnissade kort. "Niall" Han mumlade något som jag inte riktigt kunde uppfatta "Niaaaall" Gav jag ifrån mig, ganska så högt. Niall verkade vakna, och vände sig långsamt om och mötte min blick "Ja?" Jag suckade "Bebis Horan låter inte hennes mamma sova" Niall började le, och placerade sin hand beskyddandes på min mage "Kom igen, låt mamma sova. Annars kommer hon driva pappa till vansinne imorgon" Jag log, men tog ändå tag i en kudde och kastade den på honom "Ser du vad jag menar? Hon blir galen!" Jag skrattade tyst, men himlade med ögonen, även fast han inte kunde se det i mörkret. "Jag är inte galen!" Log jag, och jag såg trots mörkret hur Niall började le större och kände sedan hans armar runt min midja "Vad du än säger, Nella" Jag skakade på huvudet, leendes "Jag är fortfarande inte galen" "Du är min galna, vackra fru" Jag skrattade, åt den konstiga kontrasten "Tro inte att du ska komma undan med att kalla mig galen bara för att du kallade mig vacker" "Jag hade planerat att komma undan med det" Mumlade han och närmande sig innan han pressade sina läppar mor mina. Till en början kysste jag tillbaka, men avbröts sedan av den lille som sparkade hårt och avbröt kyssen snabbt "Vad är det?" Undrade Niall, oroligt "Bebisen igen" Jag stönade vid smärtan, och satte mig upp i sängen "Den vill verkligen inte vara still inatt" Niall satte sig upp och tittade på mig storögd "Tror du det är dags?" Jag började skaka långsamt på huvudet, innan jag kände det. Kände hur vattnet gick. Då började jag snabbt nicka, och Niall tittade oförståendes på mig "Ja, eller nej?" Undrade Niall tvekandes "Ja, ta mig till sjukhuset!" Nialls ögon fördubblades igen, verkade förvånad, innan han far upp ur sängen, och sprang runt den för att hjälpa mig ur sängen. Det var då jag märkte det, vi både hade bara underkläder. "Jag måste sätta på mig mer kläder! Jag kommer inte till sjukhuset i underkläder!" Niall nickade snabbt, och vände sig om, letandes efter kläder. Han hittade då sina mjukis byxor, sprang fram till dom, och sedan tillbaka till mig och satte på mig den. Jag hade lite problem att hjälpa honom tack vare värkarna. Han drog sedan sin tröja över huvudet, och la armen runt min midja, och hjälpte mig upp. På vägen ut tog han snabbt tag i sina kläder, och började sedan leda mig till bilen i underkläderna. Han hjälpte mig in i bilen, knäppte fast säkerhetsbältet, och sprang sedan runt och satte sig i förarsätet. Han lade sina kläder åt sidan, och började köra iväg. Under tiden tog Niall snabbt min hand "Andas långsamt ut och in, Nella" Jag gjorde som han sa, samtidigt som jag tog tag i hans hand hårdare "Närmaste sjukhus är bara inne i stan, det tar fem minuter, tror du att du kommer fixa det?" Jag blundade, och nickade. Niall pussade mig på handen "Duktig flicka" 

 

 

Jag andades långsamt ut och in, och kramperna blev bara värre. Men hela saken blev värre när vi hörde en siren. Jag öppnade ögonen och vände mig om i bilsätet, och fick se en polisbil bakom oss. Jag stönade och suckade "Bry dig inte om det, Nella, vi är framme nu" Han svängde in vid sjukhuset, och polisbilen följde efter oss. Han parkerade snabbt utanför, han brydde sig inte ens om det faktum att det inte var någon parkeringsplats där. Han tog sina kläder, gick ut ur bilen, och skyndade sig till min dörr. Poliserna klev också ur bilen, och Niall verkade ignorera dom och öppnade min dörr och hjälpte mig ur "Ursäkta, varför har du inga kläder? Och har du någon aning om hur snabbt du åkte?" Sa den ena polisen "Nej, och jag bryr mig inte eller, min fru ska föda barn, om ni ursäktar!" Utbrast Niall surt och stressat samtidigt som han fick mig ur bilen och stängde dörren efter mig "Tyvärr, herrn, det är ingen ursäkt. Du måste respektera de röda ljusen" Niall suckade "Just nu, bryr jag mig inte, som sagt så ska min fru föda barn" Han började hjälpa mig in i byggnaden, och brydde sig inte om poliserna som ropade efter honom. När vi kom in i sjukhuset, så stirrade alla på Niall, som endast var i sina underkläder som sagt. "Ursäkta, du måste ha kläder på dig" Uppmanade receptionisten, och han blängde på henne surt "Min fru ska föda barn, så sluta tänka på att jag inte har några kläder!" Tjejen tittade storögd på mig "Åh, ursäkta, ehm, försök ta henne till rummet där borta" Tjejen gestikulerade mot ett rum, och Niall nickade och hjälpte mig bort dit "Du är jätte duktig, Nella, kom nu, bara några steg till" Han hjälpte mig in i rummet och la mig ner på en slags säng som stod i mitten av rummet. Plötsligt kom det in massa sjuksköterskor och började höja och sänka mina ben, och pratade snabbt med varandra, men det enda jag hörde var Nialls nervösa, men ändå mjuka röst "Du är jätte duktig, Nella, jätte duktig" 

---

Vad tycker ni?! :)