Jag satt på soffan i vardagsrummet. Jag stönade ångerfullt medan jag frustrerat drog handen igenom håret, medan min blick gled försiktigt ner till min mage. Jag kunde inte ens fantisera om att det var en bebis där just nu. Jag suckade och drog upp min mobil ur min ficka, och skrev direkt ett sms till Danielle.

Det tog inte alls lång tid innan jag fått ett svar.

Jag skrattade för mig själv, typiskt Danielles humor. Att hon är 'cool' betyder inte att vi ska döpa barnet efter henne. 

"Vem pratar du med?" Nialls låga röst hördes alldeles bakom mig medan han la armarna runt mig bakifrån. Snabbt gömde jag mobilen och tittade skrämt upp på honom som började titta med en konstig min på mig "Ingen" Svarade jag alltför snabbt och tittade oroligt på honom "Allvarligt, vem är det?" Niall försökte ta mobilen ifrån mig men jag höll bara i den hårdare och låste skärmen. "Döljer du något för mig?" Han lät sårad på rösten och jag började skaka på huvudet, även fast det var som en lögn "Nej, Niall, det var Danielle" Berättade jag, sanningsenligt. "Varför gömmer du mobilen för mig, då?" Undrade Niall oroligt "Den saken vi pratar om vill jag helst hålla för mig själv ett tag, Niall" Mumlade jag surt, ibland var hans över beskyddande och avundsjuka sida söt, men just nu var den ganska irriterande. "Såg du något?" Han skakade bekymrad på huvudet "Nej, men jag önskar att jag gjort det. Varför är du så hemlighetsfull?" Jag suckade "Niall, snälla, jag känner mig inte för att berätta just nu, snälla förstå" Han tittade sårat ner på mig "Du kan lita på mig, varför gör du inte det? Det är meningen att vi ska dela hemligheter, inte ha hemligheter för varandra" Mumlade han tystlåtet "Jag litar på dig, det är bara det att jag vill inte ta den här diskussionen just nu" Han tittade ner mot golvet "Ä-är det är kille?" Jag stirrade bara på honom ett tag, där han stod och tittade sårat och besviket ner i golvet. Trodde han att jag var otrogen eller något? "Jag har redan sagt, det är Danielle, och det kanske är du som inte litar på mig, tror du att jag är otrogen?" Han skakade snabbt på huvudet och mötte min blick "Nej, Nella, det är inte så. Jag litar bara inte på alla killar dom finns ute i världen, okej? Jag vill inte att du ska råka ut för något" Jag log kort "Niall, det är lugnt, du skyddar mig, det vet jag" Han log och gick runt soffan och satte sig bredvid mig. Utan att säga något, så började han kyssa mig. Det vi hade pratat om innan var som bortglömt när jag kysste tillbaka.

 

"Jag går och gör en macka" Meddelade Nella och log kort mot mig. Jag suckade när hon ställde sig upp från min omfamning när vi tittade på teve. Min blick gled platsen där Nella suttit nyss och upptäckte att hennes mobil låg framme. Min nyfikenhet dök upp igen, om vem hon smsade förut. Jag höll på att sträcka mig efter mobilen, då jag påmindes av en tanke. Hon sa att det bara var Danielle, ingen kille, lita på henne, Niall! Jag tog direkt tillbaka handen och min blick tvingades tillbaka till teven. Jag sneglade mot mobilen misstänksamt, som om den hade gjort något mot mig. Tillslut kunde jag inte hålla tillbaka, och tog mobilen. Det var nyfikenheten, avundsjukan och en aning orolighet som tog över när jag gick in på meddelanden och en konversation med 'Dani' dök upp. Jag log kort, såklart Nella inte skulle ljuga. Men varför var hon så hemlighetsfull? Jag läste senaste smset som var skickat från Nella. Haha drömma kan du, men jag känner verkligen inte för att berätta för Niall, du får verkligen inte berätta. Han kommer säkert lämna mig då. Jag rynkade på pannan, lämna henne? Inte ens i mina vildaste drömmar. Vad kan hon ha gjort som får henne att tro att jag kommer göra det och vad är det hon inte vill berätta för mig? Jag tänkte precis fortsätta läsa konversationen då mobilen rycktes ur min hand och Nella stod där sur, med en macka i handen. "Verkligen, Niall?!" Skamset tittade jag ner mot golvet, jag borde verkligen inte tittat. "Jag är ledsen..." Mumlade jag långsamt ut, men det hördes inte så högt direkt "Du litade inte på vad jag sa så du var tvungen att titta?" "Jag litar på dig, Nella, jag ville bara..." Jag hittade ingen annan förklaring och rullade in läpparna till ett sträck. Nella höjde ena ögonbrynet "Du ville bara vad?" Jag förblev tyst "Exakt Niall, det finns ingen annan förklaring. Gud så jobbig du är!" Hon började med bestämda steg gå iväg, men stannade sedan tvärt och vände sig om "Du hann väl inte läsa något...eller?" Jag skakade på huvudet, jag hann läsa det senaste smset, men det berättade inte så mycket, så enligt min logik hade jag inte läst det viktiga. Hon fnös innan hon med sura steg gick iväg mot något rum "Bra" 

---

Liite sent kapitel, men vad tycks?! :)