"Nella, sötnos" Niall kom in i rummet, han lät på något sätt besviken och ledsam. Jag släppte blicken från teven för att titta på honom "Va?" Jag såg att han höll något i handen, men brydde mig inte riktigt om det tills han sträckte fram dom mot mig, och visade graviditets testen för mig. Snabbt klev jag upp ur soffan, och slet dom ur hans hand "För sent, jag har redan sätt" Nästintill viskade han ut, medan han tittade ledsamt på mig. "Du sa att du inte var det..." Mumlade han tyst "Jag vet, jag bara...jag vet inte" Det blev tyst ett tag innan Nialls stämma fyllde rummet tyst "Så...så du är gravid?" Undrade han,  bara för att klargöra.  Jag bet mig i läppen och tittade ner mot marken. Nu fanns det inga bortförklaringar, bara sanningen. Jag kunde sagt att det var Danielles eller Perries, men jag ville inte dra in dom i det här igen. "Ja, Niall, jag är gravid" Hans bekymrade ansiktsuttryck började avta och ersattes av ett stort leende "Jag kommer bli en pappa?" Han lät glad när han sa det, även var det mer som en fråga. "Ja, Niall" Han skrattade till lyckligt, och kramade om mig ett långt tag. Jag kramade tillbaka hårt, men hann inte göra det så länge förrän Niall hade lyft upp mig och snurrade sakta runt mig, verkade på något sätt rädd att skada bebisen. "Jag kommer bli en pappa. Du kommer bli en mamma. Föräldrar. Ett barn, jag är så lycklig, Nell!" Han skrattade, verkade knappt tro det, jag skrattade också till en början, men sedan suddades mitt leende sakta ut "Vad är det Nella?" Hans leende avbröts också, och jag suckade "Jag vill inte ha barnet, Niall" Hans bekymrade ansiktsuttryck dök upp igen "Varför inte?" "Jag är inte redo, Niall, jag vill inte ha det här barnet" han stirrade på mig i förvirring "...va?" Han verkade inte riktigt förstå varför. "Jag tänker göra abort" Hans förvirrade ansiktsuttryck utbyttes till ett surt.

 Han svalde hårt och tittade argt på mig "Så du tänker döda vårt barn?" Jag suckade "Niall, säg det inte så, du får det att låta så hemskt" Han backade ett steg från mig och höjde rösten "Men det är exakt det du gör Nella, dödar vårt barn! Ett oskyldigt litet barn som inte har gjort något alls, har inte ens fått leva livet!" Jag tittade ner på golvet "Jag tillåter det inte, Nella, jag vill ha det här barnet med dig! Jag förbjuder dig från att ta bort det!" Jag blev sur, så nu bestämmer han över mig eller? "Du bestämmer inte över mig, om jag inte vill ha barnet behöver jag inte det. Det är inte så att jag behöver pappans tillåtelse att ta bort det" Det såg ut som om han skulle börja gråta, och en tår trillade ner från hans kind, vilket inte alls förvånade mig. "Nella, gör inte såhär mot vårt barn! Den förtjänar ett liv!" Jag suckade "Niall, jag..." "Vet du vad?! Glöm det!" Han rusade ut ur huset medan jag stod kvar, utan att ha fått yttra mina ord.  Jag bet mig hårt i insidan av kinden för att inte börja gråta. Anledningen till att jag inte ville ha barnet var självklart för mig. Jag är inte redo för all smärta och trötthet som det kommer att ta. Inte än. Jag damp ner i soffan bakom mig och min blick gled mot teven.  Nyheterna stod på, där en tjej annonserade om att vädret skulle bli bra. Tyvärr kunde jag inte bry mig mindre. 

 

 

"Nella" Jag kände en hand som strök mig försiktigt på armen, förmodligen Nialls hand. Jag öppnade ögonen och min gissning var rätt, Niall satt framför mig, på soffan medan jag låg på den. "Jag är ledsen" Han tog upp en bukett med rosor som han haft bakom ryggen och gav dom till mig med ett svagt leende "Om du inte vill ha bebisen, behöver du inte, jag borde inte försökt tvinga dig. Det är ju trots allt du som skulle ha den inom dig i nio månader. Jag känner mig som ett monster, och du har all rätt att vara sur på mig. Om det gör dig något gladare så har jag bokat in dig på ett akut abort. Men om du ångrar dig är det bara att ställa in" Han ströknågra hårslingor som låg i mitt ansikte bakåt. "Dödar jag barnet, Niall?" Mumlade jag oroat ut, jag hade inte tänkt på det på det sättet. Han suckade "Nella, barnet har knappt fått liv, så du dödar det väl inte" Hans försök att pigga upp mig gick inte så bra, då jag visste innerst inne att jag faktiskt dödar det då. "Jag vill bara göra abort, tack för att du bokade tid. När?" Han suckade, men log sedan "Det var ett akut abort, så klockan tre idag. Jag vill bara ha det över snabbt och jag gissar att du också vill det" Jag nickade "Är du säker, Nella? Du vet, om abort?" Jag nickade innan jag hunnit tänka igenom det hela.  Han suckade igen "Okej, då" 

 

 

Väntesalen såg trevlig ut, om man tänkte bort alla tjejer som såg ganska olyckliga ut. De flesta satt ensamma, och några satt med en lille bredvid sig. Det såg hemskt ut. "Pappa är ledsen, mitt lilla barn" Mumlade Niall i riktning mot min mage, medan han försiktigt strök den. Hans ord fick mig att nästan börja gråta, han är pappan, jag är mamman, och vi ska döda vårt barn? Det låter verkligen hemskt, men vi ska göra det. Det finns igen tillbakaväg, jag suckade djupt. Medan jag tänkte så kände jag plötsligt någon konstig känsla i magen, det gjorde inte ont eller något, det kändes bara obehagligt. Efter ett tag insåg jag vad det var "Niall" Flämtade jag, och Niall släppte blicken från magen och tittade upp på mig "Den sparkade" Niall rynkade pannan "Vad?" "Bebisen, den sparkade" Han började le och tittade ner mot magen "Är det trångt där inne?" Viskade han tyst, men tyst nog för att jag skulle höra det. Det var då jag insåg det, jag vill ha det här barnet. Det som stoppar mig är bara smärtan, att jag inte vill ha mer ont, men när jag tänker så är jag ju bara självisk. Niall vill ha kvar barnet, och om barnet hade en åsikt skulle den nog också vilja vara vid liv. Jag avbröt i hans mumlade till bebisen "Niall, jag vill inte" Förvånat tittade Niall upp på mig, letade efter bekräftelse om jag menade vad han trodde jag menade "Va?" Jag mötte hans blick "Jag vill inte ta bort det, jag vill ha det" Niall började långsamt spricka upp i ett stort leende "Säkert!?" Utropade han lyckligt, vilket fick alla i rummet att titta på oss "Ja" Andades jag ut. Han släppte ut ett lyckligt litet skratt innan han ställde sig upp och sträckte ut handen mot mig "Kom, min ängel, vi behöver inte vara här" Jag log och tog tag i hans hand, och han drog upp mig. Han la armarna runt mig och kramade mig hårt "Jag älskar dig, N-" "Nella Horan" Nialls röst blev avbruten av en kvinnas röst och han släppte kramen för att titta på henne. "Din tur" Jag bet mig själv i tungan, nej, jag vill inte "Vi har ändrat oss, vi vill ha det här barnet" Berättade Niall stolt, och tog min hand leendes. Kvinnan tittade surt på oss, likaså de andra i rummet, men vi brydde oss inte. Niall bara tog min hand snabbt och gick snabbt ut ur byggnaden. Jag log när jag gick ut ifrån dörrarna. Jag trodde att när jag skulle gå tillbaka ut ur dom, så skulle jag inte ha kvar barnet, men så blev det inte alls. Niall log mot mig när vi kommit utanför dörrarna "Jag är så lycklig, Nella, är det är tjej eller kille?! Vad ska den heta? Vi behöver dekorera i rummet! Jag älskar dig!" Hans prat blev avbrutet då han snabbt placerade sina läppar mot mina. Jag kysste tillbaka, såklart, och så stod vi ett tag, på gatan med folk som gick förbi oss, och stirrade på oss. Men vi kunde inte bry oss mindre, för vi skulle bli föräldrar.

 

---

Vad tyckte ni?! Och vad tror ni kommer hända?! ;)

BLOGGEN ETT ÅR! JIPPIE!