"Louis kanske ger dig en ros, jag skulle ge dig tusentals. Tänk dig ditt drömhus, jag skulle kunna köpa ett hus som såg exakt ut så, bara mot att du och jag lever tillsammans i det. Du kan få vilka kläder du vill, du kan få alla iPhones som någonsin gjorts, jag kan hyra en limosin varje gång du ska ut någonstans, även om du kanske bara ska in till stan. Du får gå på SPA när du vill, få massage, ansiktsbehandling och allt sådant, om du ger mig ett leende. Ge mig en kyss, du får hur mycket smink eller skönhetsprodukter du vill, även fast du inte behöver några. Om du rör mig, kan du få ett eget privatplan, som har en bubbelpool och kan åka från England till Kina på en halvtimme. Om jag får vakna upp bredvid dig lovar jag att du ska få en frukost värd minst ett tusen, varje morgon" Jag vet inte hur längre Harry tjatat om exakt det här, men jag tror inte jag vill veta det eller. Det är bara så jobbigt, jag vill inte ha massa pengar och sånt, även om det lät som ett paradis. Jag är inte kär i Harry, och tänker därför inte bli ihop med honom, även hur mycket saker jag får, det enda jag vill ha och behöver är kärlek, och det är det Louis ger mig "Harry, sluta!" utbrast jag surt när han började komma in på lite äckliga detaljer "Vad?" "Jag behöver inte något av det där du sa, snälla bara sluta" Harry gav mig en sorgsen blick "Men vad vill du ha då?" Jag suckade "Kärlek, det är det enda jag behöver och ska ha, och det ger Louis mig" Harry tog tag om mina händer "Om det är kärlek du behöver, så lovar jag att jag kan ge dig det. Jag kan kyssa dig godnatt varje morgon, godnatt varje kväll, berätta vad jag tycker om dig varje gång jag ser dig, jag kan..." "Harry, snälla, sluta!" utbrast jag surt och gick snabbare "Mathilda!" Harry tog tag runt min handled och drog mig intill sig med sån kraft att jag nästan ramlade in i hans famn, och om han inte fångat mig hade jag säkert ramlat. "Mathilda, man känner bara såhär för en enda person i livet, och du är min kärlek" Jag svalde hårt "Men, Harry, min kärlek är Louis, och dessutom, du har bara varit med mig två gånger, du vet inte det, jag och Louis har tillbringat varenda liten tid på den här redan. Du är inte kär i mig, Harry, du tror bara det. Jag kan lova dig att om ett år sitter du med en fantastisk tjej som älskar dig för den du är, men jag är inte den tjejen" Harry gav mig ett misstroget ansiktsuttryck "Du är den tjejen, och du är kär i mig, du kommer inse det snart" Jag suckade och drog bort mig från hans grepp och gick hem med snabba steg.

Jag gick snabbt i på mitt hotellrum, och stängde sedan, och låste dörren. "Vad är det?" Jag hoppade till högt, men andades sedan ut när jag såg att det var Louis "Inget" mumlade jag och log lite åt hur han låg. Hela hans ansikte i princip var nere medan han låg med framsidan av händerna mot pannan. Han tittade upp på mig lite, och la sedan ner hans huvud i täcket igen "Jag ser ju att det är något" Jag la mig ner bredvid honom, och lyfte upp hans arm och la mig under den

"Jag vill inte prata om det"

Hur ska jag kunna klara det här?

"Det här är tortyr" muttrade jag, medan jag slängde in mina kläder i min nya garderob, på hotellet. "Jag kommer inte överleva" hörde jag Louis bakom mig, och sedan hur några armar slingrade sig runt mig "Jag vill ha dig bredvid mig inatt" Louis skrattade och mötte min blick i spegeln "Åh?" skrattade han fram och vickade på ögonbrynen. Jag skrattade "Jag menar inte så din..." Han höll handen för min mun "Jag vill inte höra den förolämpningen, tack" Jag skrattade, och kysste honom "Visste du ens vad jag tänkte säga?" mumlade jag med pannan vilande mot hans. Han log smått "Nej, men jag kan ju tänka mig vad det var" Jag skrattade ännu en gång och fick upp mina armar runt hans nacke. Mina läppar var ungefär vid hans haka, och det störde mig. "Böj dig ner" mumlade jag irriterat, Louis gjorde som jag sa, och jag ställde mig på tå och kysste honom igen. "Det här känns så rätt, men egentligen är det så fel" mumlade han efter kyssen. Jag nickade "Men mest rätt, om du frågar mig" Louis nickade och la armarna runt mig hårdare "Det spelar ingen roll vad Paul säger eller gör, jag kommer aldrig låta dig gå" Jag log mot honom "Jag tänker tvinga dig stanna kvar, även fast du vill gå" Louis skrattade "Oj, vilken tortyr det skulle vara" mumlade han ironiskt. Jag log, och tänkte precis svara då en knackning på dörren avbröt mig "Mathilda? Får jag komma in?" Jag tittade vettskrämt upp på Louis,och han tittade lika skräckslaget på mig. Det var pappa "In i garderoben!" viskade jag och öppnade garderoben för honom. Tveksamt tittade han på mig, men gick sedan försiktigt in i den, och jag stängde dörren. På väg till dörren tittade jag snabbt i spegeln, men stannade hastigt och gick tillbaka. Mitt läppstift var utsmetad, i hela mitt ansikte, eller runt munnen för att vara mer exakt. "Louis..." klagade jag tyst för mig själv innan jag strök bort det med en snabb rörelse i min tröjärm "Hallå? Mathilda? Är du..." Jag öppnade dörren och möttes av pappa "Hej, Matti" log han,vänligt "Var det något?" undrade jag, otrevligt däremot "Ja, jag tänkte bara höra. Du vet att det här med Louis, jag gör det för ditt eget bästa. Han kommer bara bryta ditt hjärta, jag bara vet det. Han är en sån kille. Jag försöker bara skydda dig, för när ett hjärta väl är brutet, går det inte att laga igen" Pappa log lite mot mig "Har du sett Louis i alla fall?" Jag nickade kort "Han var typ på toaletten senast jag såg honom" ljög jag "Okej, då går jag och kollar" Pappa log mot mig innan jag stängde dörren i hans ansikte, och låste för säkerhetens skull "Louis, du kan komma ut" andades jag ut, och såg sedan hur Louis klev ut ur garderoben "Hej, Mathilda, jag var i Narnia!" sa han glatt, och jag skrattade "Jaha..." mumlade jag "Det var en vit häxa som bjöd mig på varm choklad och turkisk konfektyr" Jag skrattade "Så du kommer ihåg vad vita häxan gav Edmund?" påpekade jag med ett skratt. Han nickade "Jag såg den igåreehh....ehh...igår, för ett år sedan exakt" Jag skrattade åt honom "Du tittade på den igår, eller hur?" Han nickade kort "Ja..." Jag log "Byggare Bob, och Narnia, vilken manlig pojkvän jag har" Louis skrattade och slog till mig lätt på axeln, jag slog tillbaks, men däremot inte löst, vilket fick honom att skratta, och sedan kyssa mig.

"Vart ska vi äta?" undrade Zayn medan alla, inklusive pappa, gick runt i staden och försökte hitta en passande middag "Jag tänker i alla fall ta pizza" sa Louis och såg sig omkring lite, antagligen efter en pizzeria "Louis, vi åt pizza igår" suckade Liam "Jag vill ha McDonalds, jag blev sugen på det" berättade Harry "Tja, jag känner mig för något starkt, kanske kina mat eller något?" "MEN FÖR GUDS SKULL BESTÄM ER, JAG SVÄLTER JU HÄR BORTA!" utropade Niall dramatiskt och viftade frustrerat med armarna i luften. Alla skrattade, förutom pappa dårå, som istället tittade sig omkring bekymmrat. "Kanske sushi?" föreslog pappa "Jag vill inte äta rå, kall död fisk som bivit omlagd i en rulle med massa fett och konserveringsmedel" protesterade jag. Liam gjorde en äcklad grimas "Japp, jag kommer nog inte äta mer sushi efter det du sa" Jag skrattade "Förlåt, Liam" "JAG KAN ÄTA VAD SOM HELST BARA DET ÄR GOTT!" utbrast Niall förtvivlat "Tja, jag går till pizzerian" bestämde sig Louis "Jag med" Pappa skakade på huvudet "Nej! Jag släpper inte ut er två ensamma, en av er får ta något annat" Jag suckade och himlade med ögonen. "Men om..." "Nej, Louis!" avbröt pappa honom med en hög stämma. Alla ryggade undan lite över hans plötsliga höga ton. Jag log lite för mig själv, då en jätte bra idé dök upp i mitt huvud. Jag stoppade lugnt ner handen i fickan, och sedan den andra. Jag spelade rädd, och kände i mina jeans fickor "Har någon av er min mobil?" Alla skakade på huvudet "Jag har tappat den" utbrast jag skrämt, och tittade ner på marken och låtsades leta. Alla började genast hjälpa mig "Tog du med den?" Jag nickade, och svalde hårt, och försökte få det att se äkta ut "Jag kollar vid bussen" sa Zayn och började små springa tillbaka,"Jag med" berättade Liam och sprang efter honom, tillsammans med Niall. Pappa och Harry gick efter dom, däremot i ganska lugn takt "Jag tittar här!" ropade jag mot dom, och fick ett "Okej" från pappa. Louis började springa mot dom, men jag grep snabbt tag i hans handled "Kom, vi går och äter pizza" Han rynkade på pannan "Men du sa ju..." Han gav mig en menande blick, som om han förstod. Han gick några steg närmre mig, och stoppade ner ena handen i min bakficka på jeansen, och drog ut min mobil "Smart" konstaterade han med ett leende, och jag log "Tack" Jag tog tillbaka min mobil, och tog sedan hans hand och började gå mot pizzerian.

Louis pressade i sig den sista biten av pizza, och suckade sedan belåtet "Världens godaste pizza" berömde han, och började äta av min pizza. Jag tittade upp på honom "Hallå? Det är min mat!" utbrast jag och drog min pizza närmre mig. Louis skrattade och tog ett bett av min pizza. "Nej, nu måste vi gå och säga att jag hittade min mobil." berättade jag, och tittade ner på de två pizzabitar som låg på min tallrik. Den ena stoppade jag i munnen medan jag tog den andra i handen, och ställde mig sedan upp och började gå ut. När jag kom ut kände jag en hand som grep tag i min. Skrämt tittade jag bredvid mig, och såg Louis stå där "Herre min Jesus, Louis, hur hamnade du där? Du var ju nyss inne" Han höjde ena ögonbrynet "Det kallas att gå, slår vad om att du inte hört om det din lata lilla sallad" "Okej, först gris, och nu sallad, vad försöker du säga om mig?" Louis skrattade, som vanligt svarade han inte på min fråga, utan bara började gå med mig bredvid sig. "Men vad ska vi säga när vi dyker upp?" undrade han. Jag åt långsamt på den sista biten pizza medan jag funderade på svaret "Vi kommer från olika håll, du säger att du åt pizza, när du inte hittade den för du var så hungrig, jag säger likadant, fast jag säger att när jag gick ifrån stället jag åt mat på, hittade jag den på marken" "Vilket ställe var du på då?" Jag tänkte efter lite medan jag svalde pizan "McDonalds" Han nickade "Okej" "Vart är dom?" undrade jag, och som om dom hade hört vad jag sagt såg jag plötsligt dom stå där när jag svängde runt hörnet. Som tur var stod alla en bit bort från hörnet, och tittade ner i marken, så jag kunde lätt dra Louis bakom husknuten igen "Okej, du springer runt och hittar ett annat håll att komma från, så går jag här" Han nickade lite, och började gå, men stannade sedan "Eller, varför får du den kortaste biten?" Jag skrattade "Gå bara" "Lata sallad" hörde jag Louis muttra för sig själv innan han sprang iväg, och jag log lite, innan jag svängde runt hörnet. "Där är ni!" utbrast jag. Alla tittade upp på mig "Har du hittat den?"
Jag nickade "Ja, jag åt på McDonalds, för att jag var så hungrig, och sen när jag gick därifrån och tänkte gå hit, låg den på marken. Jag tänkte ringa, men pengarna på mobilen var slut" Alla nickade "Jag är bara glad att du hittade den, den är ju väldigt dyr" berättade pappa och suckade lättat "Vart är Louis?" undrade jag, som om jag inte visste. "Och Niall..." la jag till när jag inte såg honom "Niall ligger där" berättade Zayn och pekade ner på marken. Min blick fall ner i asfalten och såg Niall ligga där, och verkade spela död "Han låtsades dö
för han var så hungrig" förklarade Liam när han såg mitt frågande ansiktsuttryck. Jag nickade lite, och log lite roat åt honom, han låg som man gör när man gör snöänglar, fast däremot var det asfalt, och ingen snö "Hej!" hörde jag Louis röst och någon sekund senare dök Louis upp bakom Niall. Han tittade ner på Niall, och alla förblev tysta och väntade på hans reaktion. Försiktigt sparkade han lätt på Niall, och Niall verkade inte märka det "Är han död?" undrade Louis, och jag skrattade "Hungrig" berättade jag "Var har du varit?" frågade jag, låtsades som om jag inte visste "Jag letade efter din mobil, och jag åt sedan på en pizzeria, och nu är jag här" Jag ville facepalma mig själv när han sa det. Han sa det så stelt och snabbt, ingen chans att dom kommer gå på det "Okej, då går vi och äter" Så fort ordet äter yttrades hoppade Niall i en smidig rörelse upp från marken "Vi går nu!" sa han snabbt " Louis och Mathilda, ni har redan ätit, ni kan gå tillbaka" Jag log nöjt åt Louis, nöjd för att pappa tillät oss gå ensamma "Men ni ska ta med er Harry, som ska vakta över er både" Harry slog ut armarna i en förvånad gest "Jag!? Jag har inte ens ätit?" Pappa skakade bort det med handen, som om det inte hade någon betydelse "Köp något på vägen, ses på hotellet" Alla, förutom jag, Louis och Harry gick efter Niall som börjat springa bort mot närmaste resturang. "Jaha, det är bara att gå då"

"Hallå, stanna då" Jag och Louis avbröts i vår konversation och tittade bak mot Harry, som hade stannat "Jag ska ha mat, någon av er måste följa med in" Jag suckade och började gå dit, och trodde att jag hade Louis bakom mig "Jag börjar gå hem" Jag vände mig om och gav Louis en blick "Va? Följ med in!" Han skakade på huvudet "Nej, men Harry, ta hand om henne! Om någon ens gör så mycket som tittar på henne, gå fram och undra vad personens problem är, och om någon rör henne slå till personen. Ses hemma, babe" Louis log mot mig inna han vände sig om och började gå "Men..." jag hann inte ens protestera innan Harry hade dragit in mig på McDonalds. "Vill du ha något? Jag betalar" Jag skakade på huvudet "Nej, tack" mumlade jag, och tittade ner i golvet "Säkert?" Jag nickade kort, "Du vet att jag skulle betala vad som helst, bara för att göra dig glad?" Jag bet mig hårt i läppen, det här var anledningen till varför jag inte ville vara ensam med Harry. "Bit dig inte i läppen, du är så snygg när du gör det, det får mig att vilja kyssa dig" Direkt när han sa det slutade jag och vände bort huvudet. Och det är han jag ska spendera min hemväg med...great.

Kapitel 21! :) Vi vet att vi varit dåliga när det gäller uppdateringen, men det är på bättringsvägen, eller vad tycker ni? Vad tror ni kommer hända när Mathilda gör sällskap med Harry hem? ;)

//Nellie

Kommentera för mer!!

"Vad är ditt problem?" Jag tittade upp och såg Mathilda stå där, hon såg lite sur ut. "Han, är mitt problem" mumlade jag ut surt, och återvände sedan till min mobil "Damon?" Jag suckade "Nej, jultomten. Han ger mig inte presenter" sa jag ironiskt, och Mathilda skrattade, hennes underbara skratt fick mig att dra lite på mungiperna jag med. "Där har vi léendet jag har velat ha hela tiden" log hon nöjt, och gick mot mig med ett leende. Jag log lite, jag kände mig nästan inte ens sur längre. Hon satte sig bredvid mig i soffan på vårt rum, men jag knuffade henne ur den "Nej, här är din plats" Jag slog lite lätt på mitt ben och hon himlade med ögonen, men satte sig ändå lydigt ner på mitt ben. Med en nöjd suck la jag armarna runt henne "Men, jag är ledsen för det där med middagen, men vi kan ta det imorgon, va?" Jag nickade kort, jag ville bara få ut det faktum om att hon glömde bort mig ut ur mitt huvud. "Var inte avundsjuk bara" "Jag är inte avundsjuk" protesterade jag och tittade in i hennes ögon. Hon höjde ena ögonbrynet "Nehe? Så om jag gick och satte mig i Damons knä hade det inte gjort något?" Jag skakade på huvudet, även om tanken fick mig att vilja slå till honom. "Okej, då gör jag väl det" Hon tänkte ställa sig upp, men jag släppte inte taget runt henne "Låt mig gå" skrattade hon "Jag låter dig aldrig gå, Mathilda, aldrig!" utbrast jag dramatiskt, och hon skrattade, och lutade sig tillbaka i min famn. Efter att Mathildas skratt hade tystnad, var det helt tyst i hela bussen. "Vi kanske borde gå och lägga oss" Jag nickade lite och pussade henne på kinden "Ja, kom nu din lilla gris" Hon skrattade lite, åt mitt smeknamn på henne "Jag föredrar babe istället för gris, vet du" Jag skrattade lite "Gör du? jag trodde du var min lilla gris" Hon ryckte på axlarna och gav mig ett leende "Så länge jag är din så kan jag väl vara vad som helst"

Jag vaknade av att Mathilda satt på sängkanten, och höll på med sin mobil. Trött satte jag mig upp, bakom henne och la armarna runt mig. Hon hoppade till lite, men log sedan mot mig "Hej..." mumlade hon "Hej" mumlade jag tillbaks, även fast jag visste att man säger godmorgon. "Du var vaken tidigt" påstod jag. Mathilda log mot mig "Klockan är tolv" Jag tittade på henne med stora ögon "Va!?" "Alla är typ ute, vi är dom enda som är inne" Jag lät min blick vandra till fönstret, och hoppade till lite när jag såg att Paul stod utanför fönstret, inte nu direkt utanför och tryckte ansiktet mot rutan, utan han stod en bit bort, fem meter skulle jag tro, och skakade på huvudet, som en slags utan varning. Jag gav honom en arg blick, och lutade sedan tillbaks Mathilda i min famn, för att sedan börja kyssa Mathilda, fortfarande med blicken i hans ögon. Om blickar hade dödat, hade jag varit stendöd nu, kan jag säga. Paul gav mig den mest otrevligaste och argaste blicken jag någonsin sett, och för att göra honom ännu argare la jag armarna hårdare runt henne och drog henne närmre mig. Hon fnissade till lite, vilket gjorde så att min fullaste uppmärksamhet hamnade på henne. "Sluta, vi måste upp, sega inte nu" Hon drog sig loss från mitt grepp och gick och satte sig i stolen. Jag suckade kort, men gick sedan fram till garderoben och drog på mig en tröja och några byxor som jag hittade slängda i en låda. Sedan tog jag fram hårborsten, och började fixa med mitt hår "Louis, snälla, jag vet hur lång tid det tar att fixa din frisyr, rufsa bara till den lite så går vi ut sedan" Jag gjorde som hon sa, och var inte så nöjd med resultatet, medan hon log "Perfekt, kom nu" Hon tog min hand och drog mig bort mot dörren. Jag bara följde efter, det enda min hjärna fokuserade på var att hon höll min hand, och det var nog därför jag snubblade ut ur bussen. Det första vi möttes av när vi kom ut var Harry "Tack så mycket" började han, ironiskt "Nu måste vi bo på hotell bara för att Paul såg när ni två kysstes" Harry gav oss en sur blick, innan han började gå "Harry, vänta, vadå!? Vet pappa?" Han nickade "Han visste det innan jag berättade tydligen, och nu kommer ni att bo på helt olika ställen" Mathilda suckade, och gav sin pappa som plötsligt stod framför oss en sur min. "Japp, så packa era saker, vi har fått sju hotellrum när vi är i Paris, jag på våning tre, Mathilda, våning fem, du och Harry delarrum kan man säga. Det är en dörr som alltid är öppen mellan era rum, Louis, våning ett, du är själv, Liam, våning tre, Zayn, våning tre och Niall, våning tre" Niall gav Paul en konstig blick "Så alla bor på våning tre, förutom Louis som bor längst ner, och Mathilda och Harry som bor längst upp?" Paul nickade "Och bara för att göra det säkert så att dom inte går till varandra, får inte Louis veta vilket rum Mathilda bor i, och Mathilda får inte veta vilket rum Louis bor i. Det är bäst ni börjar packa" Med dom orden gick Paul in i bussen, och jag och Mathilda tittade på varandra.

Hur ska jag kunna klara det här?

Vad tycker ni om att det ska bo på hotell och om kapitlet? :)

//Nellie

Kommentera för mer!!

Jag och Zayn satt i sofan. Han smsade med Perrie, medan jag satt uttråkad i soffan med mobilen snurrandes i handen. Ännu ett sms från Perrie flög in i Zayns mobil, och med ett leende på hans läppar läste han det. Jag suckade och drog upp mobilen och tittade om Mathilda hadde svarat. Såklart, hade hon inte det. Jag hade skickat fem meddelanden till henne, alla hade varit något i stil med hur hon mådde, vart hon var, om hon var med Damon och sånt. Jag tog ju förgivet att hon var med Damon, fast hon gick klockan tio på morgonen, nu är den halv sju. Med en suck la jag ner mobiilen i fickan igen och tittade upp på Zayn, som verkade vara helt förlorat i hans konversation med Perrie, även om hon var på tour med Little Mix på andra sidan av jordklotet. Jag hörde ett skratt jag kundde känna igen vart som helst. Jag bokstavligen flög ur soffan, fixade snabbt mitt hår lite, satte blicken på teven och låtsades som om jag var intresserad av programmet och inte hört när dom kom. Mathilda kom in igenom dörren och sen...Damon. Gud, jag har bara känt honom i sex timmar, men jag hatar honom redan. Mathilda log mot mig när hon såg mig, ett sådant därt fint leende "Hej, Louis, vill du följa med mig och Damon in på vårt rum?" JA! VAD SOM HELST BARA JAG FÅR LUKTA PÅ DITT HÅR OCH KYSSA DIG! "Nej, jag vill titta på det här programmet" ljög jag, utan att riktigt veta vilket program det var. Mathildas blick åkte till teven "Byggare Bob?" Medan Mathilda skrattade smått och Damon stod i bakgrunden och försökte hålla sig för skratt, förstod jag att det var Byggare Bob som rullade på teven framför mig "Ehm...ja" Mathilda skrattade och gick fram och rufsade till mitt hår lite "Säkert att du inte vill följa med?" NEJ! "Ja" sa jag istället. "Säker?" upprepade hon igen, men en allvarligare ton på rösten nu. "Men, ja, sluta tjata!" utbrast jag surt och gick och satte mig bredvid Zayn igen med en suck. Mathilda gav mig en viss blick, men vände sig sedan om och gick mot Damon. Hon tog hans hand, och ledde in honom på vårt rum, och stängde sedan dörren. Jag suckade och vände mig om i soffan. "Wow, vad hände?" Jag tittade upp på Zayn "Du såg vad som hände" "Nej, jag menar vad hände med dig? Ditt glada humör?" "Varför inte fråga Damon? Han verkar ju stjäla allt, först ens flickvän sedan ens humör" mumlade jag surt "Flickvän?" Zayn rynkade pannan och jag tittade stelt upp på honom "Jaja, vi struntar i det, grejen är att jag tror du är avundsjuk, Lou" Jag fnös och vände huvudet mot teven "Tro kan du ju" "Fast du vägrar erkänna det, för dig själv och andra" Jag gav honom en sur blick "Jag skulle erkännt det om jag nu var det, men det är jag inte" berättade jag "Får du en orolig känsla i magen? Känns som om hon har bytt ut dig mot Damon? Är du rädd för att Damon ska ta över din och Mathildas vänskap?" Jag gav honom en blick, exakt så kände jag. Zayn skrattade lite "Du är avundsjuk, Lou, men ett tips, bli inte kär i Mathilda, det är ju ganska stor ålders skillnad" För sent, jag är redan kär i henne. "Jag borde gå och...lägga mig" mumlade jag och ställde mig upp "Den är åtta" berättade Zayn med en osäker stämma "Jag är trött..." mumlade jag, lögn igen. "Aja, okej, godnatt då" Jag svarade inte ens utan bara snabbt gick mot mitt och Mathildas rum. Precis när jag skulle öppna dörren, så kände jag en handd på min axel. "Louis, vi måste prata" sa Paul och gav mig en blick. Jag tittade från han till dörren, men släppte sedan dörrhandtaget och nickade lite. "Du och Mathilda... ni gör inte om det där igen, va?" Jag rynkade pannan "Vad menar du?" "Kyssas." svarade han kort. Hela min kropp spänndes, det kände som om jag frös till is, som om någon begravde mig under snön. "Ni gör inte det igen, va?" Jag tittade besvärat på dörren och sedan upp på Paul igen "Definiera meningen 'gör inte det igen'?" mumlade jag med ena ögonbrynet uppe. "Jag ska förklara det här lite mer, jag har sett att ni kysstes, och jag vill inte att ni gör det igen, för då kommer ni ångra det" "Du är min livvakt, du kan ju ändå inte skada mig" protesterade jag med ett skratt "Inte fysiskt, men mentalt" Jag rynkade pannan igen "Jag förstod inte så mycket av det där, men det finns inget du kan göra, Paul, ledsen, du får helt enkelt acceptera att jag och din dotter kysser varandra ibland" Jag tänkte precis gå in i rummet, men Paul stoppade mig "Jag kan göra mycket Louis, jag kan se till så att du får åka en egen buss bakom den här, jag kan göra så ni byter rum, Mathilda åker hem, hon bor inne hos Harry, nästan allt, Louis, man kan se bussen som ett palats, jag är kungen, och hon är min prinsessa. Ingen kille som jag inte godkänt ska ens röra henne, och du, Louis, är inte godkänd" Han gav mig en sträng blick innan han fortsatte ut. Jag suckade, och vände mig om mot honom. Göra så att jag och Mathilda skills åt? Jag rynkade pannan, innan jag öppnade dörren. När jag kom in låg Mathilda i soffan, och han satt på en stol en bit ifrån henne. "Hej" log Mathilda "Hej..." svarade jag bara ganska kallt "Du skulle ju följa med ut idag" Hon rynkade pannan "Va?" Jag tittade på henne med en förfärad blick "Kommer du inte ihåg när jag sa 'jag tar med dig ut imorgon, vare sig du vill eller inte'? Vi skulle gå och äta middag" Mathilda bet sig i läppen "Fan, var det idag?" Jag nickade kort "Jag har redan ätit med Damon, ledsen Louis, kan vi inte ta det imorgon?" Min blick åkte mellan Damon och Mathilda "Ja, och alla vet att imorgon betyder aldrig. Men okej, varför inte ta allting imorgon? Vi kan mötas imorgon!" "Vänta! Du sa att imorgon betydde aldrig, och sen säger du att vi ska mötas imorgon" Hennes blick åkte från mina ögon ner i golvet "Gör du slut med mig?" NEJ! Det var ingen gör-slut replik, även om det kanske lät så. Jag kom inte på något att säga, så jag bara lämnade rummet med en obesvarad fråga hängandes i luften. När skulle Damon gå? Allt blir bara dåligt när han är här. 

FÖRLÅT FÖR FÖRSENAT KAPITEL! Kan inte skylla på något mer än skolan, och att jag varit trött.

Kanske lite kort, men VAAD tycker NI!? :) Pappa Paul fick reda på att dom kysstes...

//Hilda

Kommentera för mer!!

"Titta i kassen" bad Louis, och höll fram kassen mot mig. Jag gav honom en blick innan jag tog emot den och öppnade den. I påsen låg det en super söt blå nalle "Aaawww..." mumlade jag och gav honom en puss på munnen "Tack så mycket, Boo bear" Han log "Varsågod, Matti" log han. Jag hörde hur Harry fnös bakom oss "Om jag var din pojkvän skulle du fått en bil" Louis avslutade kramen och tittade på Harry "Ja, det vore ju oerhört onödigt, för hon är sexton, hon får inte köra bil" Harry himlade med ögonen medan jag skrattade.

"Kom, Lou, jag såg en jätte snygg tröja som du skulle passat i"

"Vakna med dig" Jag kände hur någon slog till mig lätt på armen. Motvilligt öppnade jag ögonen och fann Louis stå där "Vad tråkig du är, som sover bort hela dagen" Jag suckade och gav honom en menande blick "Kan ju bero på att någon väckte mig mitt i natten och tvingade mig titta på när denna personen åt en smörgås" Louis himlade med ögonen "Bara ställ dig upp och hitta på något roligt med mig. Det regnar ute och killarna bara spelar tevespel" Jag satte mig sömnigt upp i sängen "Jag trodde du gillade tevespel" "Men gör bara något med mig!" Jag skrattade åt hans desperata ton. Jag vände blicken utåt såg jag att det ösregnade. "Vi är på väg från Madrid nu, mot Manchester, hoppasa bara det inte regnar när vi kommer fram dit" Jag nickade instämmande, det första jag kunde tänka på när jag hörde Manchestervar Damon, men sa inte det för jag ville inte att Louis skulle bli sådär osäker igen. "Vad tänker du på?" undrade Louis när han verkade se att jag var inne i tankar. "Inget, bara ge mig en kyss så kan vi göra något sen" Louis log stort när han la armarna runt mig för att sedan låta våra läppar mötas. Mina händer hamnade automatiskt i hans hår, och när kyssen var slut så ställde jag mig upp på golvet, medan Louis låg i sängen och tittade upp på mig. Jag skrattade lite lätt åt att han hade fått lite av mittt läppstift på överläppen "Vaad?" undrade Louis med rynkad panna "Nej, inget..." mumlade jag "Kom så går vi ut till killarna och visar ditt vackra ansikte" Han gav mig en konstig blick när jag sa 'vackra ansikte', men tog ändå min hhand och följde med ut "Kan ni typ...avbryta speelet för att titta upp på Louis ansikte" Killarna löd verkligen inte mig, utan bara gjorde tvärtom och fortsatte spela, till skillnad från Harry ssom bara snabbt vände upp ansiktet mot oss och sedan tillbaka i en snabb rörelse, men haan vände snabbt tillbaka ansiktet mot Louis när han såg vad han hade i ansiktet. Harry började skratta och lutade sig roat tillbaka i soffan. Harrys skratt väckte de andra killarna, och när dom fick syn på Louis började dom också skratta. "Jag har en fråga,
Lou, hur hamnade det smink i ditt annsikte?" Louis rynkade pannan, men tittade sedan surt på mig, som om han förstod. Han promonerade bort till spegeln, och suckade när han fick syn på sin spegelbild. "Nah, jag bara, du vet, tänkte att dom säger ju att allt blir vackrare med smink, så jag tänktee testa" Jag skrattade åt hans löjliga förklaring, likaså dom andra killarna "Ja, kanske det, fast jag tror inte det gäller tjugooett åriga killar" Alla skrattade åt det Liam sa "Men vad är det för spel ni spelar?" undrade jag, och tänkte precis sätta mig i fotöljen, då Harry gjorde lite plats bredvid sig occh slog lätt på soffan,som en signal att jag skulle sätta mig ner. Jag la även märket till att han la ena handen runt soffkanten, som om han tänkte lägga armen runt mig när jag satte mig ner. Jag gick långsamt och osäkert mot platsen, och när jag skulle sätta mig så dök Louis upp i världens fart och satte sig på den platsen istället. Harry suckade och tog bort armen, medan jag skrattade "Här ska du sitta" bstämdee Louis och klappade lite lätt på sitt ena ben. Jag log lite och satte mig direkt där, inte alls tveksam som när jag skulle ssätta mig bredvid Harry. Louis la armarna runt min mage och drog mig mot honom så hans ansikte nästintill trycktes mot min nacke. "Jag vill spela" Harry skyndade sig med aatt svara "Du och jag kan teama vid nästa spel, babe"
Babe!? Vart kom det ifrån!? Jag hörde hur Louis harklade sig bakom mig, och inte nu en liten harkling, utan flera på rad som om han försökte dölja ett stort skratt. "Vad är det, Lou?" suckade Harry "Du kallade henne babe?" Jag är i alla fall glad att Louis också reagerade på det "Ja, har du problem med det?" Louis nickade "Ja, ett väldigt stort problem" "Då ska du bara veta vad hon lovade mig i utbyte mot att jag var tyst om att ni...du vet" Jag stelnade till, och bet mig hårt i läppen. Säg inte att han nyss sa det. "Vad då? Vad?" Louis måste ha märkt min plötsliga humörförändring när Harry nämnde det "Oops" Harry gav mig en snabb blick "Vet du vad? Glöm vad jag sa" Det gick ett tag då det var tyst i rummet, men Louis mötte sedan min blick med en sträng min "Vad har du lovat honom?" "Inget speciellt, Louis, du behöver inte oroa dig, det är inte något farligt eller något sånt..." "Jag vill ändå veta" Jag öppnade munnen för att svara, men kom inte på något att säga. "Här, kom, du och jag fortsätter den här diskutionen på vårt rum" Louis tog tag runt min handled och drog bestämt in mig på vårt rum och stängde, och låste, dörren. "Berätta allt nu" sa han bestämt "Det finns inte mycket att berätta" försökte jag att få till ett avslut på diskutionen "Jo, vad lovade du?" "Louis, snälla, förstå, jag vill verkligen inte prata om det" "Jag kommer få reda på det förr eller senare" sa han, och jag nickade "Ja, men det är bättre senare ännu" Louis log lite snett "Okej, du får säga sen. Just nu vill jag ha mat" Jag skrattade "Vi har nyss ätit middag tjockis" Han log lite "Middagen är bara förrätten för mig"

Harry väckte min uppmärksamhet igenom att stirra på mig. Jag tittade upp på honom. Han bara stirrade på mig, och när han stirrat ett bra tag, så började han le lite mot mig. Däremot log jag inte tillbaka, vilket fick Harry att rynka pannan med en frågande blick. Jag bara struntade i det, och pressade ner min gaffel i pannkakorna som skulle vara min frukost "Så! Vi är i Madrid nu, det första ni killar ska göra är att gå på signering!" sa pappa bestämt "Kan jag inte bara gå ut och gå lite med Mathilda först?" undrade Louis med munnen fyllt
med mat "Bara ni är tillbaka tills tolv" "Ja, visst." "Vad ska ni göra?" undrade Liam. Louis tittade på mig "Tja, jag hörde att Mathilda behöver nya underkläder" Louis blinkade med ena ögat diskret mot mig, medan alla andras blickar åkte mellan mig och Louis "Jag följer med!" utbrast Harry och innan Louis hunnit säga något så lade jag snabbt till en sak "Jag har aldrig sagt det" Louis ställde sig upp och la ner tallriken i diskhon "Men nu säger jag det, så kom nu, nu går vi" Harry ställde sig också upp och lade ner disken i diskhon precis som
Louis gjort, medan Louis, utan att jag riktigt hunnit reagera, hadegått och hämtat min tallrik och la ner den i diskhon också "Jag följer fortfarande med!" berättade Harry. Louis stönade "Måste du?" "Louis, inte den tonen!" utbrast pappa surt, som ledaren till dagisgruppen. "Just det!" Harry gav Louis en nöjd blick, och Louis himlade med ögonen, men pressade sedan ut mig igenom dörren "Ni två är för söta" skrattade jag och tog tag i Louis hand. Louis tittade på mig med en orolig blick "Harry ser" viskade han tyst "Han vet" viskade jag tyst
tillbaka. Louis tittade upp på Harry som gick tyst bredvid mig "Harry, vet du att jag och Mathilda är ihop?" undrade han, som om han inte trodde på mig. Det var osmart att säga det, för om han nu inte visste skulle han veta det nu. Harry nickade stumt "Och, det är okej med dig?" Harry nickade "Mer än okej" sa han, och jag kände sedan hur han rörde min rumpa. Jag hoppade till, slog bort hans arm och gick närmre Louis. Harry slog ut armarna i en oskyldig gest "Vad!? Du sa att det var okej" Jag suckade, när jag kom ihåg det "Men det gjorde ont" sa jag. Världens sämsta ursäkt. "Det kan inte ha gjort ont, jag vet att du gillade det" Harry log lite mot mig medan jag kollade på honom, nästan äcklat. "Vad då?" undrade Louis som verkade helt vilse i vårt snack "Han tog min hand" förklarade jag bort mig, världens sämsta ursäkt, igen. "Harry, är du hennes pojkvän?" Harry skakade på huvudet "Nej" "Exakt, jag är det, och det är bara jag som får ta hennes hand" Han log sedan, som om han blev nöjd med försvaret han kom på.

 "Babe, vi går in i den här butiken" Jag nickade till en början, men såg sedan vilken butik det var. "Nej! Jag spyr om jag går in dit, det luktar en blandning mellan alla parfymer där inne,jag kräks allvarligt talat då" Louis suckade "Men om vi snabbt går förbi parfym avdelningen" Jag skakade på huvuder "Jag stannar här med henne"föreslog Harry. Louis gjorde en besväradmin "Kan inte du följa med mig in?" "Men tänk om det kommer en kille, och rör h..." Louis avbröt honom snabbt när han förstod vad han skulle säga "Okej, gör det då, vakta över henne rejält!" Harry nickade, och när Louis hade försvunnigt så tittade jag upp på Harry, och gick sedan och satte mig på en parkbänk lite längre bort. Efter ett tag kom Harry dit också. "Visst är det fint väder?" Han placerade sin hand på mitt knä, och jag nickade och tittade upp i den blåa skyn. "Ja, det är väl typ alltid det i Spanien?" Harry nickade "Tror det, men det är väl typ regnperioder" Jag nickade "Ja, tror det" Jag kände hur mobilen vibrerade i min ficka, och jag lutade mig tillbaks i bänken och drog upp mobilen.

Från: Brother From Another Mother
sha vart är du nu är du kvar i New Jersey?? xx

Till: Brother Form Another Mother
sha jag är i Madrid, Manchester nästa ;) xx

Efter ett tag så lutade Harry sig tillbaka också, vilket gjorde så att hans hand, som som sagt var placerad på mitt knä åkte ner och hamnade istället på insidan av mitt lår. Jag gav Harry en lite äcklad min, men han såg den inte eftersom han bara tittade runt i staden. Jag hoppades inombords tusen gånger att Louis skulle komma tillbaks nu,så jag slapp vara ensam med Harry. "En kyss skulle passa bra nu" Jag vände huvudet motHarry och han mötte min blick "Nej" sa jag rakt av "Då får väl Paul veta du, om dig och Louis. Synd." Jag suckade frustrerat "Du är så snygg när du är frustrerad" sa Harry med ett litet leende. "Håll käft" mumlade jag surt "Du är snygg när du är sur också. Men kyss mig nu, så jag slipper ringa till Paul" Jag suckade "Inte här, Louis kan komma ut ur butiken typ när som helst" Harry himlade med ögonen "Kom igen, han gick ju nyss in" Jag skakade på huvudet "Jaja, en snabb kyss då" Han suckade lite, men nickade sedan. Jag tänkte precis ta ett andetag, för att sedan göra den motbjudande saken, men hann knappt blinka förren Harry hade pressat sina läppar mot mina. Jag fick anstränga mig någon rejält för att inte putta bort honom och slå till honom. När kyssen var slut så vände jag fort bort huvudet från honom "Du gillade det" Jag vände blicken mot Harry "Nej, det gjorde jag inte" Harry gav mig ett sådantdärt typiskt 'kom igen' ansiktsuttryck "Jag vet att du gillade det" Jag skakade ännu en gång på huvudet "Sluta" uttalade jag bara enkelt. Jag kunde syna Louis med en kasse i handen, som tittade sig omkring framför butiken. "Louis!" utbrast jag glatt, och slog bort Harrys hand från mig och reste mig upp och började gå mot honom. Jag gick rakt in i hans famn när jag kom fram till honom. "Titta i kassen" bad Louis, och höll fram kassen mot mig. Jag gav honom en blick innan jag tog emot den och öppnade den. I påsen låg det en super söt nalle "Aaawww..." mumlade jag och gav honom en puss på munnen "Tack så mycket, Boo bear" Han log "Varsågod, Matti" log han. Jag hörde hur Harry fnös bakom oss "Om jag var din pojkvän skulle du fått en bil" Louis avslutade kramen och tittade på Harry "Ja, det vore ju oerhört onödigt, för hon är sexton, hon får inte köra bil" Harry himlade med ögonen medan jag skrattade.

"Kom, Lou, jag såg en jätte snygg tröja som du skulle passat i"

Jahapp, vad tycker ni om kapitel 16 då? :) Tror ni Harry är kär i Mathilda eller vill han bara göra Louis avundsjuk eller något sådant?

//Nellie

Kommentera för mer!!

Tror ni det var Niall som åt Louis smörgås? :P  

Men vad tkr ni för övrigt om kapitlet? :)

//Hilda

Kommentera för mer!!